Cume do Avia: Galicisk glansperiod 6-pack

"A name to watch, an impressive debut" skrev Luis Gutiérrez (The Wine Advocate, 2019) när Cume do Avia lanserade sina första årgångar, som sedan dess har gått från klarhet till klarhet.

. . .

Galicien, Spaniens oförlåtligt blöta, men samtidigt hänförande vackra, nordvästliga kust. En av landets 17 autonoma regioner. Separerat från resten av Spanien av gränsen mot Portugal i syd och av bergen mot Kastilien och León i öst. Inklämt i detta hörn i nordväst har Galicien genom åren utvecklats i isolation från resten av landet. Vi hittar en unik kultur här som påminner mer om norra Portugal än Madrid. Något som naturligt även har gjort avtryck i vinkulturen.

Vinerna från Galicien har inte sällan varit förbisedda. Historiskt har vinerna härifrån varit vida kända och exporterades så tidigt som på 1300-talet runt om i världen. Det dröjde dock inte länge innan vinhandlarna från norr sökte sig söderut till de kraftigare vinerna från Duoro. Tiden som följde var inte lika lyckosam och vinnäringen led stora förluster. Under 1800-talet flyttade många familjer från landsbygden in till städerna i jakt på arbete och bättre levnadsstandard. En bitter följd av detta var att många vingårdar övergavs. Spola fram till modern tid och det ser ljusare ut. I ett alltmer dynamiskt vinland som Spanien där förändring och föryngring är på framfart ser vi en snabb positiv utveckling. Sen mitten av 1980-talet har regionen sett en pånyttfödelse. 

Galicien är hem till en rad kittlande vindistrikt. Vi talar om Rías Baixas, Ribeiro, Ribeira Sacra, Monterrei och Valdeorras. Idag hittar vi några av Spanien mest anmärkningsvärda producenter i Galicien. Om vi zoomar in på Ribeiro hittar vi en av de, familjen Collarte och deras vingård Cume do Avia.

Ribeiro översätts från gallego, galiciska, till flodbank och tar sitt namn från sitt läge längs floden Miño och Arnoia. Historiskt var Ribeiro ett av de mest eftersökta ursprungen av vin från Galicien. Vinerna exporterades så långt som till Italien och England. I ett försök att få rätsida på vinproduktionen efter vinlusens förödelse i slutet av 1800-talet valde många odlare att överge lokala druvsorter och istället satsa på druvor med större skördar och högre avkastning. Något som vattnade ur vinerna kvalitet och kultur. Spola fram till idag och vi hittar vitikulturella hjältar som Cume do Avia.

Cume do Avia gavs nytt liv 2005 då bröderna Diego och Álvaro, tillsammans med deras kusiner Fito och Anxo, återupplivade deras farföräldrars gård som varit övergiven sen 1942. Familjen Collarte och Cume do Avia förkroppsligar både Galiciens historia och urbanisering samt Det Nya Spanien, som vi så ofta refererar till med våra viner. På den första punkten då familjen två generationer tillbaka övergav gården på grund av bistra ekonomiska förutsättningar inom lantbruket och vinodling. På den andra då de är ett utmärkt exempel av den typen av vinproducent  som inspireras av gamla vintraditioner i en nutida tolkning. För Cume do Avia innebär det att genom vinet översätta växtplatsen med historiskt lokala druvsorter genom ett avskalat jordbruk och produktionssätt.

Med Diego i bräschen och deras ungdom som insats gav hans generation allt och lite till för att åter få liv i familjegården. När allt begav sig 2005 var vingårdarna fullständigt vilda och helt övervuxna. Det tog hela tre år att rensa och förbereda markerna för plantering. 2008 sattes de första rankorna i jorden. Valet av druvor var givet. De såg tillbaka i tiden och planterade 13 olika inhemska sorter. Därtill valde man endast rankor som kom från en masselektion inom Ribeiro. Brancellao, Caiño Longo, Sousón, Ferrón, Treixadura, Loureira för att nämna några. Druvsorter som i stort var bortglömda och utraderade. Diego säger:

“The past of these forgotten grapes has been erased, leaving no one to discuss the ideal practices for them. Much knowledge was discarded with the introduction of chemicals to the vineyards after the second World War and there is no manual or record. We are trying to reinvent and rebuild this lost history”

Idag har arealen vuxit till nio hektar. Odlingen och produktionen sker efter biodynamiska regler och är helt ekologiskt certifierad. Ingen lätt bedrift i en av de regnigaste delarna av den Iberiska halvön. Men de där årliga 1300 millimetrarna regn kompenseras av 2000 soltimmar. Dock betyder det att det är en väldigt fuktig region. Olika typer av mögel och svampangrepp är den tuffaste utmaningen, särskilt när man är dedikerad till giftfri odling. “A paradis for fungus” säger familjen Collarte, med både förtvivlan och stort mod. Det krävs otrolig dedikation för att odla utan bekämpningsmedel på en sådan plats och det är imponerande att se den tid och insats familjen står för.

2012 tog en mikroskopisk premiärskörd plats. Det blev ett testår. Ingen hade någon tidigare erfarenhet av varken att odla eller göra vin, så man fick experimentera sig fram. Det var tuffa tider, man hade satsat allt man ägde på det här passionsprojektet. För att få saker att gå runt var de tvungna att hitta extrajobb. Diego säger att det var från 2015 man började hitta sin väg och sin stil. Vinerna började forma en personlighet och tala om sin plats. Därefter har vinerna gått från klarhet till klarhet. 2017 blev en hyllad årgång, framförallt för deras röda viner. Tätt följt av 2018 där de vita vinerna levlade up. 

Alla viner jäser utan tillsatser. Endast en pyttegnytta SO2 skjuts in vid buteljering.

Vi på Terroir har alltid lockats av vinerna från Galicien. De kommer med ett unikt uttryck för Spanien och det är en region som sett en explosionsartad utveckling. En Utveckling i rätt riktning. Odlare fokuserar mer och mer på lokala druvsorter och terroir-centrerad vinmakning. När vi upptäckte Cume do Avia var vi bara tvungna att lägga händerna på dem. Vinerna är otroligt energiska, hårresande elektriska. Det är viner med otrolig lätthet men ändå härligt intensiva. Det är viner som fokuserar mer på fräschör, mineralitet och aromatik snarare än bombastisk frukt och kropp.