La Torre: Makalös Montalcino

Mer Toskana i shoppen! Det gläds vi åt. Alla mår bra av ljuvligt god Sangiovese när vinterkylan biter sig fast men våren skymtar bakom hörnet. Framförallt när vi dricker vin från Montalcino. Det ger oss sol i glas och sinne innan den nått hit till våra breddgrader. I Montalcino hittar vi Azienda Agricola La Torre, odlare bakom denna vinlåda vi lanserar.

. . .

Vi hittar Montalcino i södra Toskana (delvis med gräns mot Chianti Colle Senesi där vi hittar Montenidoli som vi också erbjuder en vinlåda ifrån). Se karta nedan. Montalcino nämns i vinsammanhang för första gången under 1500-talet och refereras då till som Brunello. Trots det gör sig vinerna härifrån, så som vi känner dem,  inte kända förrän 1980-talet. Innan dess var Montalcino mest känt för söt mousserande Moscadello. Idag när vi tänker på Montalcino går tankarna direkt till Brunello di Montalcino, men även Rosso di Montalcino. Vilka är några av Italiens, och världens, mest berömda röda viner.

Likt resten av Toskana njuter Montalcino av ett medelhavsklimat med varma, soliga och torra somrar följt av milda och blöta vintrar. Vädret är generellt väldigt pålitligt vilket försäkrar en trygg mognadssäsong, även om vi i ett så pass kuperat område hittar en myriad av mikroklimat. Detsamma gäller regionens jordar. Montalcino-kullen bildades under olika geologiska epoker. När haven drog sig tillbaka skapade de en unik och varierad blandning av jordar i hela området. Med de lägre områdena uppbyggda av relativt lösa jordar som blir tätare med steniga partiklar, bildade av nedbrytningen av den ursprungliga märgeln och kalkstenen, när man rör sig uppför kullen. Detta är en generalisering då antalet olika jordmåner verkligen inte kan överdrivas. Man hittar allt från gammal havsbotten där vi hittar mer kalkrika jordar, lerigare partier till forntida vulkaner där jorden såklart är en annan. Kombinationen av otaliga mikroklimat, jordmåner, kullar och sluttningar i olika vädersträck ger upphov till en nästintill oändlig kombination av terroirer.

. . .

Brunello di Montalcino är den yngsta av Italiens prestigefulla röda viner. Upphovsmakare var Feruccio Biondi-Santi som 1865 för första gången buteljerade och etiketterade vinet under namnet. Historiska beskrivningar av vinets skapelse lägger emfas på Biondi-Santis framgångsrika isolering av en överlägsen klon av sangiovese, Sangiovese Grosso eller brunello.  Årgång 1865 som bar namnet "brunello" blev prisat på en jordbruksmässan i Montepulciano 1869. Endast fyra årgångar – 1888, 1891, 1925, 1945 – deklarerades under de första 57 åren av produktion. Något som bidrog med en aura av sällsynthet för vinet, som översattes till höga priser och, åtminstone i Italien, ojämförlig prestige.

Reglerna för produktionen av Brunello är i stort inspirerad av familjen Biondi-Santis historiska oenologiska framsteg. Det är ett vin som görs på 100 % Sangiovese Grosso och måste lagras minst två år på fat. Lagring på barrique kom att bli standard i Montalcino men idag ser man flertalet producenter återvända till större fat, botti. I regionen produceras sen 1983 också Rosso di Montalcino. Ett vin som endast kräver ett års lagring men som fortfarande görs 100 % på Sangiovese Grosso.

. . .

En fantastiskt producent och odlare i Montalcino är La Torre. Historien om La Torre börjar när Giuseppe Ananìa och hans familj köpte godset 1976 och flyttade hit från sin gård i Kalabrien. Det var början på en ny era i familjen, en era av att odla och göra vin. Vilket de gör på bästa sätt och skapar makalösa exempel av Montalcino. Egendomen förfogar över 36 hektar varav dryga 6 är tillägnat vinrankor, alla med sydvästlig exponering. Resten en blandning av oliv- och körsbärsträd, vete och andra sädeslag (precis som resten av Montalcino faktiskt, där endast drygt 15 % av all odlingsbar mark har vinrankor). Idag är det Giuseppes son Luigi som driver gården vidare. Luigi kom till La Torre efter att ha avslutat sina studier i agrikultur i Florens. 

När familjen Ananìa kom till Toskana och Montalcino var det ingen slump att de föll för just La Torre som vingård. Det var aktivt på jakt efter vingårdar på hög höjd. Vilket de fann i kommunen La Sesta, i södra delarna av Montalcino, 442 meter över havet, nära staden Sant'Angelo i Colle . Vingårdarna är planterade i den sektion som har den högsta höjden i apellationen, en sektion som anses ha förstklassiga vingårdslägen, vingårdar baserade på den klassiska Galestrojorden. Galestro är en stenig och lerig jordmån baserad på skiffer, som finns i många av Toskanas främsta vingårdar. 

La Torre följer ekologiskt jordbruk, certifierat sen 2015. Vinifiering är traditionellt men inte konservativt säger Luigi. Druvorna är avstjälkade. Vinerna jäser i rostfritt stål och stora format av ek utan tillsatt jäst, lagras i en mix av små och stora fat, allt från barrique till 25-40 hektoliter stora bjässar. Viner filtreras inte och buteljeras endast med hjälp av gravitationen.

La Torre har stått för en klassisk, traditionellt driven och transparent stil av Sangiovese sedan sin första årgång 1982. Ananìa-familjen har sedan deras begynnelse gått under radarn med ett diskret och ödmjukt manér. Att inte skrika högst och synas mest i kombination med att inte se vitsen med marknadsföring (de vill ju bara göra vin och odla sina grödor…) har gjort La Torre och dess viner till lite av en gömd skatt i det allt mer hajpade Montalcino. Även om uttalanden som “One of the wines of the vintage”, från Ian D’Agata i Terroir Sense, håller på att ändra på saken.