Fabien Jouves: Cahors Comeback 6-pack

Äntligen tillbaka till Frankrike. Närmare bestämt till Sud-Ouest, sydväst, och Cahors. Kommer ni ihåg 80-talets reklamfras “Cahors is black, Cahors is back”? Med referens till de täta, mörka vinerna baserade på Malbec (även kallad Côt) som gjort sig kända härifrån. Idag ser det annorlunda ut. De senaste 20 eller så åren har fostrat en ny generation vinproducenter i regionen. En ung generation som istället för att tvinga fram kraft genom överextraktion fokuserar på platsens och druvornas naturliga uttryck. En av dessa renässansartister är Fabien Jouves.

. . .

“Fabien breaks most preconceptions about  French Cahors wines, creating such rich, mineral, textured expressions that are both modern, accessible and ageworthy at the same time. Not everything exciting happening with Malbec is taking place in Argentina…. Cahors offers some exceptional expressions”. 

– Greg Sherwood, Master of Wine.

. . .

Fabien Jouves representerar den gyllene generationen i Cahors. Han tog över sina föräldrars gård, Mas del Périé, 2006. Egendomen består av 20 hektar på Cahors högsta sluttningar. Vingårdarna är certifierade ekologiska biodynamiska. Hans vinifieringar sker spontant och med lätt hand. Man skulle kunna säga naturlig, vi säger bara sund. Fabien har idag ett starkt erkännande för sina viner. Han gör något för regionen så unikt som att vinifiera och buteljera varje unik vingård separat. Vilket framhäver hans känslighet och respekt för varje plot och terroir. Han har också blivit populär för sina klunkvänliga, törstsläckande cuvéer med fyndiga namn. Fabiens stil är generellt mycket lättare än vad många förväntar sig från Cahors. Det är hans bestämda åsikt att Malbec mer ska behandlas som Gamay eller Pinot Noir. Snarare än att försöka tvinga på ett kraftfullare uttryck. Vinerna är eleganta, subtila, men ändå intensiva, och uttrycksfulla.

Några av Fabien’s etiketter leder till skratt, men verkligheten är att hans viner är väldigt seriösa.

Se nedan för än djupare insikt i regionen, och ännu längre ner för info om vinerna i lådan.

Böljande landskap, framgång, fall & Malbec

Cahors’ historia har fler vändningar än Lot, den slingrande floden som definierar denna lantliga inlandsregion i sydvästra Frankrike. Det har varit en lång historia av romersk odling, medeltidens storhetstid, ont blod med Bordeaux, ryska tillströmningar och massiv utvandring. Som vinregion, vars böljande kullar en gång utgjordes av 40 000 hektar vinrankor, var Cahors härjat av sjukdomar och skadedjur. Inte nog med det, i mitten av 1900-talet skulle vingårdarna utplånas av 'La Gelée ', en förödande frost.

Kraft har historiskt använts för att beskriva de mörka vinerna från Cahors, men kraft definierar också folket här. Invånarna i provinsen Quercy, där Cahors är huvudstad, har rest sig varje gång de mött olycka, med kraftfulla motbevisningar till allt som drabbar dem. Dåtiden, nutiden och framtiden för Malbec, i sitt hemland, är i hårda, tuffa och värdiga händer.

En romersk törst

Planteringen av vingårdar skedde under romerskt styre, så tidigt som 70 f.Kr., och vin var deras valuta, men även  näring och njutning. Vinerna från Cahors blev trendiga i själva Rom – en ovälkommen utveckling som fick ett abrupt slut. År 92.e.Kr. under kejsare Domitianus styre slet romarna upp och brände varenda ynka ranka. Ni förstår, kejsare Domitianus odlade själv vin i  Italien… viner som stadigt fallit i popularitet. Tillbaka till Cahors, de som påkoms med vinodlingar i regionen fördömdes; ett förbud som varade tills kejsare Probus godkände utvidgningen av vinarealen år 276 e.Kr.

Medeltidens glansdagar

Henrik II:s äktenskap med Eleanor av Aquitaine 1152 markerade en ny era för Cahors. Det erkända “Svarta vinet från Cahors” serverades vid deras bröllop. Något som såklart ytterligare spred det vinets goda rykte. Vingårdarna i området expanderade oändligt mycket och under nästa århundrade blev staden Cahors en viktig knutpunkt för handel. Från år 1225 hittar man det första officiella dokument som registrerar ankomsten av vin från Cahors i England.

Bråk med Bordeaux

På grund av dess geografiska läge hade grannliggande Bordeaux total makt över sydvästra Frankrikes export. Frakt via båt var det enda riktiga transportmedlet för långväga destinationer, till exempel de viktiga marknaderna England och Nederländerna. För vinmakare i Cahors innebar det att man fraktade sina viner på floden Lot, tills man nådde Atlanten och den vidare världen. Men får att nå Atlanten ansluter Lot floden Garonne som, mycket riktigt, går rakt igenom Bordeaux. 

De mörka, tanninrika, vinerna från Cahors klarade sig mycket bättre på långa resor. De förbättrades till och med Det är välkänt faktum att producenter i Bordeaux adderade Cahors till sina svagare Médoc-viner för att fördjupa färgen och addera kraft och struktur.

Som man kan föreställa sig, togs dessa konkurrenskraftiga verkligheter inte väl emot av Bordeaux och dess vinbönder. I århundraden pågick duster kring skatt samtidigt som fördelaktiga frakter alltid skulle ges till Bordeaux. Cahors debiterades samma fasta skatt per fat som Bordeaux, men tvingades använda mindre fat. Det var inte förrän 1776 som dessa privilegier slutligen avskaffades av Ludvig XVI. Men skadad var redan gjord, det var för sent för relationen mellan de två regionerna att repareras.

Cahors’ svarta vin

Som beskrivet 1816 av Andre Jullien, vinodlare och banbrytande vinskribent, härleddes den mörka, bläckiga, tonen i Cahors ökända "svarta vin" från dess produktionsmetod. Druvorna var ugnsbakade eller kokta, följt av en lång, trög jäsning och eventuell uppspritning. Resultatet? "Rustikt" kan vara för snällt med dagens mått mätt. Vinet var starkt och brutalt. En vägg av tannin. Det hade dock sina fördelar och användningsområden. Till exempel som utmärkt blending-komponent. Cahors bläck tillförde färg, kropp, kraft och tannin till andra viner. Det var även ett vin som klarade transport väldigt bra.

“Röd" Cahors, gjort på Auxerrois, liknar mest det som tillverkades på 1900-talet: fylligt och kraftfullt, men långt ifrån det förstnämnda.

“Rosa" Cahors var en blandning av vatten och marc-rester från produktionen av “Svart” Cahors. Resultatet var en utspädd, lågalkohol-törstsläckare. Som inte skiljer sig alltför mycket från 'Piquet', en vinstil som ökat i popularitet i den naturliga vinvärlden.

Hajp och ruin

I mitten av 1800-talet fanns det uppemot 40 000 hektar av rankor planterade längs Lot. Järnvägen förde med sig nya och enklare transporter. Cahors var på uppsving. Regionen gick långsamt från polykultur till monokultur, helt fokuserad på vinodling. En utveckling som snart skulle kosta dyrt.

Phylloxeran ankom till Europa i slutet av 1800-talet och härjade längs Lot 1887. Vinnäringen utplånades totalt, lämnade varje vinranka obrukbar. Många gav upp och lämnade vinodlingen bakom sig. Vingårdar övergavs. Byar övergavs. Närmare 100 000 invånare lämnade regionen i jakt på bättre lycka.

"De torra stenväggarna är kvar som gravstenar för Cahors före Phylloxera"

—Andrew Jefford

Trots sin rika historia saknade Cahors på 1900-talet det internationella erkännande som Bordeaux och Bourgogne hade. Som region är Cahors också avlägsen och odlingsmässigt utmanande. I.e. det är inte den plats som hamnar högst upp på listan om man söker lyckan som vinodlare. Ytterligare en utmaning var att Malbec som druvsort inte anpassade sig lika lätt till amerikanska rotstockar, vilket var botemedlet mot phylloxera.

Comebacken

Efter två världskrig och den förödande frosten 1956, som återigen förde regionen på knä, fortsatte Cahors sin kamp framåt. Regionen fick ett mindre uppsving på 80-talet. Då red man på den våg av popularitet som Nya Världens Malbec hade. Idag är det en ny generation som formar framtiden, och den ser ljus ut. Däribland hittar vi Fabien Jouves som just i detta nu är med och skriver historia. Ett kapitel om framgång, återgången till Cahors’ glansdagar och framtidens Malbec.